Karlavagnen

00:02 Hej, Annika Ilmoni här och du lyssnar på Karlavangspodden där vi den här gången pratar om alla våra livsmål och drömmar, stora som små. Varmt välkommen. 00:18 Hallå Sofia Sundström i Luleå. Är du med mig Sofia? 00:22 Jajamän. Åh, hej! Vad skönt. Hur är läget? 00:27 Jo, men det är bara bra. 00:29 Du Sofia, ikväll så pratar vi om livsplaner. Vad har du för någon sån? 00:37 Nej, jag vill besöka Disneyland i Paris. 00:42 Ah, du drömmer om Disneyland i Paris. Varför drömmer du om just den platsen? 00:49 Nej, men det har varit min dröm sen... Ja, typ sju år. 00:55 Minns du vilken figur det var som gjorde att du fick upp ögonen för Disney-världen? 01:04 Jag tror det var Skönheten och Odjuret. 01:09 Och så... Men du vet, på den tiden då det fanns VHS. 01:15 Ja, visst. 01:18 Så hade de ju en reklamfilm- När man kollade till exempel Skönheten och djuret. Och då en reklamfilm med hur det såg ut på Disneyland. 01:34 Och sen dess har du haft den här drömmen. 01:37 Ja precis, du vet den här från typ 1996. 01:40 Ja, absolut. Det kommer tillbaka till mig också. Jag hade ju skönheten och ordjuret på VHS jag med. Och just där i början, vad som magiska bilder från Disneyland. 01:52 Ja, karusellerna och alla Disney-figurer som man kunde träffa. 02:01 Så det vill jag verkligen. 02:04 Vill du åka dit själv eller i sällskap med någon? Ja. 02:11 Alltså det spelar typ ingen roll om man åker med sambon eller med kompisar eller syvran. 02:20 Men vad har jag fått fara dit? För det var min och mammas plan när jag var biten. Så jag vill uppleva den för henne också. 02:34 Jag förstår. 02:36 Din mamma finns inte längre. 02:38 Nej, precis. Eftersom att det var vår grej vi skulle göra. 02:47 Hur nära var ni att komma iväg på den här drömresan? 02:52 Alltså... 02:54 Vi var ju väldigt långt borta, men... 02:59 Vi skulle fara när det visade sig att hon var sjuk. Då tänkte vi att nu... 03:04 Det är nu eller aldrig. Men då blev hon för sjuk så vi kunde inte åka. Då bestämde jag mig för att... Innan jag dör i alla fall, då ska jag åka. 03:16 Jag skulle precis fråga hur nära du är den här resan. 03:22 Jag är väl ganska långt bort. Jag har liksom lite andra saker att spara till. 03:32 Men det är liksom... Det är ett mål i livet. Så det kommer komma. Men när är ju frågan? 03:41 Det låter ju som att det är en del av en livsplan. Där det finns andra delar av livsplaner också, Sofia. 03:48 Ja, men exakt. 03:50 Jag känner liksom att det kommer. 03:54 Så det kommer väl liksom... 03:57 Det är ett äventyr som väntar på mig. 04:04 Vad häftigt när du kommer att kliva in på Disneyland när du väl kommer iväg. 04:13 Jag har fortfarande barn och sinnet kvar så jag tror att jag kommer tycka om det lika mycket som när jag var sju år. 04:22 Kanske du kan krama odjuret då? 04:25 Ja, alltså det är ju... Ja, det är ju drömmen typ. 04:31 Jag har ju liksom alltid sen barn tyckt att han är så mycket hetare som odjur än som när han blir en prins. 04:37 Men eller hur? 04:38 Ja, visst. 04:40 Jag blev så besviken när han blev en prins. Ja, med! 04:48 Jag blir det fortfarande idag när jag ser på den där filmen. Kan de inte behålla honom som odjur? Så mycket hetare. 04:56 Ja. 04:57 Jag har också hört, Sofia, att på Disneyland så är det så att om man kramar någon av de där figurerna, då väntar de tills barnet eller vem som helst som kramar släpper. De är aldrig den första som släpper loss kramen. 05:12 Nej men gud, då kommer jag ju aldrig släppa. Han blir fast med mig. 05:17 Jag tänkte bara flagga för dig innan du kommer iväg. 05:20 Ja, så är det. Du kan krama ogret hur länge som helst när du kommer iväg på den här resan. 05:26 Men gud vad mysigt. 05:29 Sofia Sundström i Luleå, kan inte du höra av dig till Karlavagnen när det än blir och berätta när den här resan blir av? 05:37 Ja, det ska jag försöka lägga på minnet. 05:40 Jag hoppas verkligen att det blir snart. 05:43 Ja, alltså högsta drömmen där är ju faktiskt att bli friad där. 05:52 Du nämnde ju en sambo. Är det någonting som sambon vet om? 05:57 Ja, det vet han. 05:58 Okej, okej. 06:00 Får vi se då? 06:01 Alltså det där sagoslottet på kvällen när det blir firverkerier och skönheten och djuret dyker upp där alltså det är ju det skulle vara den allra högsta drömmen tror jag det är ju en scen du målar upp här va en vacker sådan ja Sofia jag håller verkligen tummarna för att du kommer iväg ja det ska jag det vet jag 110% det vet du ju du tack för att du var med i Karla vagnen Ja, men tack själv. 06:36 Ha det bra nu. Hej! Vi sa hej. 06:41 Och det låter så stort va? Livsplan. Men som Kerstin Lind skriver på Facebook. Tar dagarna som de kommer och njuta av livet. Det är också en plan va? Och Helene Lundin, hon skriver. Jag hade en dröm för många år sedan och det var att flytta till Dalarna. Men den ekonomiska biten satte stopp för det- Men drömmen finns kvar ännu. Man vet aldrig vad som händer i framtiden. Du fattar, du som lyssnar, att här är det ett brett ämne. Du kan drömma om en specifik sak, till exempel att flytta till Dalarna. 07:12 Eller som Kerstin Lind, att njuta av livet och bara ta dagarna som de kommer. Det är ju också en form av plan. 07:20 Susanne Tornhammar skriver... 07:52 Till Rågsved i Stockholm. Hallå Birgit Rundqvist. 07:56 Hallå, hallå. Vad roligt Annika. 08:01 Vad roligt att du är med Birgit. Nu ska vi prata livsplan. 08:05 Vad roligt att få vara med. Vad har du Birgit för livsplan? 08:12 Jag ska fylla 86 år nästa december. Och... 08:22 Det är så här att jag går och väntar på mitt fjärde barnbarns barn. 08:29 Åh, fjärde barnbarns barn. Hur är det Birgit att få ett barnbarns barn? 08:36 Jo du, det är mitt fjärde nu så jag har ju tre stycken. En på två år, en på ska fylla fyra i januari och en som är fyra. 08:50 Hur är det att få dem då? 08:52 Ja men det är ju underbart. 08:55 Det är helt underbart. 08:58 En liten tjej som ska fylla fyra. Jag hade min syster här. 09:04 Och då busade hon med den här lilla tjejen. Hon heter Avra. Och då kallade hon min syster för busrotta. 09:15 Men du Birgit, om barnbarn är livets efterrätt, är då barnbarnsbarnen den där utsökta vickningen? Eller hur skulle du beskriva det? 09:25 Ja, utsökta efter efterrätt. 09:33 När kommer det fjärde sa du? 09:36 I juni någon gång. 09:38 I juni någon gång. 09:40 Då är livsplanen... Min plan är att nu går jag och väntar. 09:49 Hur väntar man bäst på en sån sak? 09:54 Ja, man tänker på dem och man pratar med mamman och pappan mitt barnbarn Alexander och mitt Och hans fri Kemalto som kommer från Jamaica. 10:09 Så ni pratar om det och väntar man. Och så kan du ju få uppföljningar längs vägen. Hur stort barnet är där i magen och så. 10:18 Ja, och de andra barnbarnsbarnen- de har kommit och gett mig ett foto- när de låg i magen, förstår du? 10:30 Kändes det att se- 10:33 Vi skulle äta middag och sen så ligger det ett foto på min tallrik och då börjar jag titta. 10:41 Är det sant? Ja. 10:45 Vad tror du har betytt för dina barnbarn att få berätta för sin farmor i det här fallet att de ska få barn? 10:54 Ja, de tycker det är roligt. Nu den här sista här, det var jag som var den första som fick veta. 11:03 Ja, hur kändes det då? 11:05 Härligt. 11:06 Ja, såklart. Helt rätt för övrigt att vända sig till sin farmor och berätta en sån sak först. 11:13 Ja, mormor är det. Det är mormor. 11:15 Okej, du är mormor då. Till sin mormor. Ja, just det. Men okej, Birgit Rundqvist i Rågsved. Din livsplan är att vänta på det fjärde barnbarnsbarnet. 11:28 Ja, det är det. 11:29 Stort lycka till med det och tack för att du var med i Kalavagnen. 11:33 Ja, tack själv för att jag fick vara med. Hej då. Ha en bra kväll. Detsamma, detsamma. 11:39 Hej hej. Hej hej. 11:42 Johan Månsson skriver, jag vill få en teaterpjäs eller musikal uppsatt eftersom min stora dröm är att kunna bidra med något kreativt till branschen som jag älskar så mycket. Men det är ett väldigt litet nyckelhål man ska ha igenom som aspirerande dramatiker. Så mitt näraliggande mål är att få till en reading eller en workshop av något jag har skrivit. 12:03 Men det lär nog vara fruktansvärt nervöst att höra sin egen text uppläst för första gången. Det kan man ju tänka sig, Johan. Lite skakigt där att höra sin egen text på scenen plötsligt. 12:16 Åsa Stenberg-Karlsson skriver Min stora framtidsplan och önskedröm är att vi nästa år har sålt vår villa med sexrum och kök plus garage och förråd i Orsa och har flyttat till vår lilla stuga i Näset i Furudal. Planeringen pågår för fullt. Jag längtar så otroligt mycket. 12:37 Oavsett om du har planen alldeles runt hörnet eller mycket, mycket längre fram. Eller om det då är något allmänt livsplanigt som du har i kikan. Ring och berätta. 020 22 10 30. 12:55 Vi drar till Lindesnäs. Vansbro. Hallå Birger Tillman. Hallå. 13:00 Vansbro säger man väl. 13:04 Vansbro, jättekonstigt. Birger, vad har du för livsplan? 13:11 Ja, jag pratar bakåt. 13:16 Du vill prata lite bakåt? 13:18 Ja, jag pratar lite bakåt. De som har drömmar, det har jag också. Ja, okej. 13:25 Men det man har haft, om man har drömmar så ska man verkställa dem i möjligaste mån. 13:35 Här kommer det nästan som en uppmaning alltså Birger? 13:38 Ja. 13:39 Hur har du kommit fram till det här då? 13:43 Ja det är för att jag har levt ett liv och gjort mina val, haft mina drömmar. 13:51 Och måste då bestämma mig. 13:58 Det kan komma... 14:00 Man kan ha många drömmar i skallen. 14:04 Och man måste välja. 14:09 Och man ska inte ge upp tycker jag. 14:13 Hur väljer man sina drömmar då? 14:16 Förlåt? 14:17 Hur väljer man sina drömmar? 14:19 Ja, det är väl det som är det konstiga, eller problemet. 14:24 Då måste man välja att göra ett val. 14:31 Det kan ju gå snett och det kan bli bra. Det är svårt att förklara kanske. Nej, det är inte så svårt när man har varit med om det. 14:50 och välja det här men man måste välja jag tror alla de som har sina drömmar det har nog alla men då kommer man till det där vägskälet när man ska välja vilket sen kan det ju gå helt snett eller man kan inte få den chans den drömverkställd som man har tänkt sig har du något exempel Birger när det gick lite snett Ja det gick väl inte snett men jag har gjort fel val. 15:25 Tycker jag. Jag vet ju inte om... Jag ska börja långt tillbaka i tiden med värnplikten. 15:34 När jag hade gjort värnplikten och sista dagen står man där och väljer. Jag hade valt en sak. Jag skulle bli reservofficer. Sen säger... 15:49 Befälet är samma sista uppställningen. Finns det någon här som vill åka på helikopterutbildningen? 16:03 Och bli helikopterpilot? 16:05 Ingen räckte upp handen. Inte ens jag. 16:11 Det... 16:16 Ja, det ångrar jag. Jag vet ju inte, jag kanske inte har blivit antagen, men det är ett exempel på att jag vet ju inte, och jag har aldrig svar på. 16:32 Ja, förlåt. 16:33 Nej, nej, nej. För det jag skulle säga var att det är vissa som menar på att det är bättre att ångra sig än att säga nej. 16:44 Får jag göra ett citat av Erne von Heidenstam? 16:49 Gärna. 16:51 Bättre lyst till den sträng som brast än en båge som aldrig spändes. 17:03 Så kan man tänka. 17:04 Den är rätt bra Birger, eller den är riktigt bra. 17:07 Så kan man tänka. 17:11 Sen har jag naturligtvis drömmar framgent. 17:17 Och den sprack i fjol. Ta någonting i närtid. 17:23 Då hade jag planerat in att göra en av mina drömmar. Åka hurtigrutten i Norge. 17:34 Allt hade jag planerat. Reskamraten. 17:41 Jag ringde och sa att nej. 17:45 Jag ville inte åka med mig. 17:47 Nej. 17:49 Det var ett nederlag. Men den drömmen har jag kvar än. Och den ska jag genomföra. 17:59 Ja, men det är klart du ska. 18:00 Om jag lever. 18:03 Det är klart du ska komma iväg på 70-rutten. Sådana där resor kan man ju nästan ge sig iväg på själv, Biver. 18:12 Ja, men alltid resa själv. Ja, man träffar ju säkert mycket. Jag har rest själv. 18:20 Man träffar mycket trevligt folk. Men man vill nog ha ett sällskap. Titta på de som tågluffar allt det här. Det ligger ju nu om man tittar på nätet. Nu tänker jag åka dit och dit finns det någonstans. 18:40 där och så vidare så det är där att man vill nog gärna ha en reskamrat tror jag kanske om inte någon som delar drömmarna eller drömmen om det och det ja kanske upplevelsen blir lite starkare men då kanske du kan hitta någon någon annan än det reskamraten som skulle med ja det tror jag säkert Och det gäller väl alla. 19:15 Men man ska inte kasta det i sjön alltså, sina drömmar, utan gör så gott det går och förverkliga dem. 19:26 Och tänk på det här citatet av Erne från Heidens damm. 19:33 Säg det en gång till då. Som avslutning, Birgit Tillman i Lindesnä, Svansbro. Hur ska vi tänka? 19:40 Bättre lyst till en sträng som brast än en båge som aldrig spändes. 19:53 Så drar vi till Nora. Hallå Carl-Erik Larsson. 19:57 Ja men hallå där. 19:59 Hej, hur är läget den här torsdagskvällen? 20:03 Ja, det är väldigt skapligt. Ja, det är bra allting utom det som kommer upp ifrån. Nu får det vara bra det som kommer upp. 20:11 Jaha, det regnar eller? 20:13 Ja, hörde du, det har gjort det nu. Nu börjar jag nästan få fundera på om jag kommer in i en regnperiod. 20:20 Det är så illa alltså. 20:22 Ja, men nu är det illa, vet du. 20:26 Det är inte kul längre. 20:28 Vada runt i det där gråa. Vi får göra det ett tag till. 20:31 Ja, vi får nog lite oss på det. Det är inget att göra åt det. Det är bara att leva med. 20:37 Då är det roligare att snacka livsplaner, Karl-Erik. 20:39 Ja, precis. Det kan vi göra. 20:42 Vad har du för livsplan? 20:44 Ja, jag har en livsplan. 20:47 Innan jag slutar att köra bil, jag har haft två amerikanska bilar, så skulle jag vilja ha På chans att få köpa en till i alla fall och åka några år med. 20:57 Okej. 20:58 Ja, för det hände så mycket tragik innan det här kom till ges ut. Det var inte klokt. 21:07 Vad sa du, det kom tragik? 21:09 Ja, för jag var ju på en ögonklinik och skulle gå igenom mina ögon och så vidare. 21:18 Och rätt som det var i sista moment. 21:25 Att ja, inom två år så kommer du att tappa syn så du kommer inte att se någonting. 21:33 Hur kändes det? 21:36 Ja, det talar om att vara bakbunden och få en käftsmäll. Men det här var nästan ungefär som att ställa sig framför tåget. För det var ju dödsdöt direkt för en annan miss. 21:49 Ja, det är ett tufft besked att få. 21:51 Ja, men nu ska du få höra på att det finns solsken. Efter regn kommer solsken, vet du? 21:57 Ja. 21:59 Så jag får till en annan person och blir undersökt. Och då sa de, ja, jag ska kolla upp lite. Nej, så det här ser inte så illa ut. Jag har kontakter på, vad heter det, men det här USU, det jättestora sjukhuset i Örebro. 22:18 Så jag ska se till så att du får en remiss att få komma dit. Så får du kolla på det här. För jag tror att det finns något att göra. Och det dröjde länge. Jag fick ett papper ifrån dem att de beklagade att jag inte kunde få hjälp. Det är ju en viss tid vad du ska få den där hjälpen. Och det fick jag ju. 22:41 Så fick jag ju det meddelandet om jag ville stå kvar. Ja, jag ville ju stå kvar. Så jag stod kvar det. Och det gick ju. 22:49 Ett antal år och så kom jag ju in i alla fall nu här för en månad sedan. 22:57 Och blev riktigt ordentligt genomgått på alla vis med min syn. 23:03 Så kom jag in till läkaren och tittade på mig och sa ja. 23:10 Det är lite problematiskt, men jag kan greja saker och ting ändå, sa han. Ja, tänkte jag, det ska bli spännande. 23:20 Vet du vad han säger? 23:22 Nej. 23:22 Hon tittar på mig och så säger han, jag satt alldeles mitt framför honom, så lägger han bägge händerna i näven på våra knä. Och så säger han, du sa, nu vet jag. 23:39 Jag ska ordna så att du får syn som när du var 30 år. 23:43 Är det sant? 23:45 Det är sant. 23:47 Annika, det här är helt hundraprocentigt sant. Jag var på väg att ta i krig men jag tänkte att det här kommer inte gå bra. Det är bäst att försöka skärpa sig men det var svårt. 24:03 Nej, visst förstår du. Han sa att första operationen ska ske strax efter Lucia. 24:12 Så jag kommer att bli opererad för det första januari 2027. 24:17 Fantastiskt! Alltså vilken vändning! 24:21 Jo, snacka om vändning. Där kan man snacka om en tvärnit och en fullfartiga. 24:27 Ja, och sånt här Carl-Erik kan ju verkligen få en att formulera livsplaner. Alltså nu ska du köpa en ny fast gammal amerikansk bil. 24:38 Ja, jag vet vad jag vill ha också men sen får vi se om det räcker tv-pengar så ska vi väl se om vi kan åstadkomma. 24:45 Vad är det du vill ha då? 24:47 Nej, det blir nog en liten Ford igen. Jag har två där två förut. Jag vill nog ha en till. Jag går nog inte ifrån mitt märke. 24:55 En till Ford? 24:57 Ja, jag skulle vilja ha en Falcon Cabriolet. Det skulle vara drömmen. 25:03 Och susar runt det där när det blir maj igen. 25:05 Ja, precis. Och regnen är slut. 25:09 Ja, eller hur? Nu hoppas jag på att det där solskenet dyker upp efter regnet i Nora. Ja. 25:15 du vara säker på att det gör. 25:17 Carl-Erik Larsson, stort lycka till med de här operationerna nu. 25:22 Tusen tack. Tack för att du var med. Jättefint. Ha det bra nu. Vi hörs. 25:27 Hej. 25:30 Och det är nästan löjligt kul att läsa om folks livsplaner på Facebook. Millan Forssell skriver... Min livsplan är att få må bra, både psykiskt och fysiskt. Ja, det är en jättebra livsplan ju. Niklas Norling, han är lite mer åt det praktiska hållet. Jag har mycket jag vill göra här hemma i Halstahammar. Jag vill göra om sovrummet och gästrummet... Det är också en livsplan. Eva Lövgren skriver att hon vill uppleva Skottland och få orken till att plugga psykiatri någon gång framöver. 26:06 Är det resan, utbildningen, det där hemmafixet eller bara att må bra igen? 26:14 Nu ska vi till Bromma. Hallå Ebba Brockert. 26:17 Hej! Tjena, vad pigg du är så här 11 minuter över 11. 26:22 Jo, men precis. Man får bli lite övertrötts här på kvällen. Ja, jag älskar övertröttheten. 26:29 Det är den finaste vi har. 26:31 Men verkligen. Du, Ebba, vi snackar livsplaner ikväll. Vad har du för livsplan? 26:36 Ja, just det. Jag är mycket i Uppsala, så jag har pluggat till att bli fysioterapeut. 26:42 Varför vill du bli det? 26:45 Jag tycker det är väldigt kul att jobba med människor- Och sen vill jag jobba inom vården, göra någonting praktiskt Hur länge har du pluggat? 26:57 Jag började nyss, jag är på första terminen, så typ en och en halv månad En och en halv månad, men du bor inte i Uppsala alltså? 27:05 Nej, jag bor i Bromma Du liksom pendlar lite av och an så? 27:09 Jo men precis, det är ganska skönt. Så nu är jag hemma hos några polare. 27:12 Hur är studentlivet i Uppsala nu för tiden? 27:16 Ja men så roligt. 27:19 Jag blev verkligen inte besviken. 27:21 Det finns ju så mycket att göra, så många nationer och event och grejer. 27:26 Visst, vilken nation är du med i? 27:28 Ja just nu är jag med i Stockholms nation då. Ja. 27:33 Men där ska du väl fortsätta vara med, eller? 27:36 Ja, jag tror det. Men jag får nu på att gå med i några fler. För man går ju med i bostadsköerna också genom de andra. Exakt. 27:43 Vissa av dem har ju bostäder. Men du, var det här din livsplan sedan lång tid tillbaka, Ebba? 27:49 Nej, det var väldigt random faktiskt. Jag kände bara att jag ville börja plugga. Så tänkte jag, jag kommer inte bli klok av att sitta hemma. Så jag provar bara på någonting. 28:00 Det var smart tänkt. 28:01 Ja, så någonting inom vården känner jag ändå. 28:05 Bra, och så får du ju bara välja riktning. Och nu testar du det här med fysioterapeut. 28:10 Ja, men precis. 28:11 Har du någon mer livsplan framöver, Ebba? 28:15 Jag ska resa bort lite i vinter. Hälsa på en kompis. Vart ska du resa då? Jag ska åka till Bali faktiskt. 28:23 Åh, vad tråkigt för dig att dra till Bali. Stackars mig. När reser du? 28:31 I december Perfekt ju Ja, verkligen Hur länge, sa du två veckor? 28:39 Ja, två veckor ska jag vara där Vad ser du mest fram med den planen? 28:44 Jo, men helt ärligt att slippa rusket där hemma kanske. 28:49 Det räcker gott och väl, tänker jag. 28:51 Ja, men det är så vackert där. Och så har jag en kompis som också pluggar i Asien. Så jag ska möta upp henne där. 28:59 Så ni möts där och får hänga tillsammans på Bali. Utmärkt livsplan du har här i december. 29:08 Verkligen. 29:09 Hur lång utbildning är det till fysioterapeut förresten? 29:12 Men det är tre år. Tre år? Ja, precis. 29:18 Då får du hälsa Uppsala så gott från mig. Jo, men det ska jag göra. Onekligen några år sedan jag bodde där och härjade runt. Jaha, du har också varit här. Ja, torsdagsklubben på Stocken. Finns den fortfarande? 29:30 Jaha, torsdagsklubben? Jag vet inte riktigt. Joel, finns det torsdagsklubben? Ja, det är ju nu. Vi kanske får dra dit nu. Det är ju kväll. Dra dit. Ja, Joel, ska vi dit? Ja. 29:45 Det är bara att köra. Ebba Brockert i Bromma. 29:48 Tack för att du bjöd på din livsplan. 29:51 Tack för att jag fick bjuda på det. Ha det så bra nu. Ha det så bra. 29:55 Hej, hej, hej. 30:04 99 dundrade den tydligen in på dansgolvet den här. Opa, Opa med antik. Och du hör den i kalavagnen. 30:13 Det där är ju en gammal going från MTV-eran. 30:19 Visst, 17 är det det, David Ekman i Munkedal? 30:22 Ja, man blev lite nostalgisk där. 30:26 Samma här. 30:28 Den här sätter man ju inte på själv i tid och otid- men det är ju underbart när den dyker upp på det här viset. 30:34 Absolut. 30:36 David, vi snackar ju livsplaner ikväll- 30:40 Just det, jag går ut i rummet för det blir eko. Nu är jag i köket plötsligt. 30:44 Ja, toppen. Du hade radion på i bakgrunden, eller? 30:47 Jajamän. 30:48 Smart. Då föregick du mig. 30:51 David, hur ser livsplanen ut? 30:55 Jo, jag... 30:56 Jag sålde ju ett frö, eller sålde ett frö, jag hade ju nästan bestämt mig och så ringde jag in och så pratade jag med din kära kollega och berättade då att, ja fan jag är lite sådär, när jag ser tillbaka om åren så har jag ungefär haft 6-7 tinddejter om året, det är ungefär där jag ligger, det kan kännas bra liksom. 31:20 Ja nu snackar vi dejtingliv alltså. 31:23 Dejtinglivet, yes. Det är kul. Man måste ha ett dejtingliv i I min värld har det alltid varit så i alla fall. 31:37 Den senaste åren har jag hamnat i någon sån här dålig sociala medier. 31:48 Jag vet inte vad det är. Någon vän till mig sa att man kan bli utmätad om man har för mycket konton. Det blir för... 31:57 Ja, jag vet inte. Så jag har liksom lagt ner det där. För jag får inte riktigt några matchningar som jag vill och sådär. 32:04 Okej, algoritmerna jobbar emot det eller? 32:07 Ja, och då är jag såhär ändå. Men jag var en artist förr 2013 och sådär. Och har lite liksom... 32:16 Stoppat in näsan lite här och där liksom. Så då kände jag såhär... Nej, utan då struntar jag där istället och fokuserar på mina grejer. Och sen så blir det så ensamt när man bor ute på landet. För jag bor ju inte i Munkedal, jag bor ju ute i Kedekas numera. Men nästa vecka så ska jag flytta in till Uddevalla som är en mindre storstad. Det är så betydligt större då. Och då är Uddevalla ungefär som en fyrkant. Om man tänker sig det jag ska bo då med raka gågator. Så det skulle passa rätt så perfekt att sätta upp en plansch. 32:49 Och det är ju liksom så här, okej om man gör det så är frågan så här, kan det vara så att man hittar rätt här eller kan det bli att den här planschen sitter kvar lite för länge och att man blir liksom, där är han på planschen, vad håller han på med? Och det är lite där som hon liksom peppade för detta, att ja men ta chansen. 33:12 Men alltså David, du vill alltså, på ren svenska, nu skiter du i det här dejtinglivet via nätet. Nu tänker du gå liksom analogt. 33:23 Ja, jag går analogt. 33:25 Vad ska det stå på affischen då? 33:28 Det är det, för det måste ju vara en... Jag tänker mig att när folk går förbi arrischen, om det är en potentiell som skulle kunna vara intresserad, då vill man ju gärna att den personen är träffad av budskapet direkt och inte går förbi plansen massa gånger, för då kommer ju plansen bli lite för... Jag vet inte, nej. Därför vill jag liksom så här... Hon sa i alla fall att du måste ha en slagkraftig inledning. 33:59 Ja, det behöver du ju. 34:02 Då kom jag direkt in på... 34:05 ett mittuppslag i tidningen. Det kan ju också se ut som att man håller på med. Då börjar jag tänka till uppsnitt och sådär. Och hur stor bild ska man ha? Och hur mycket av texten ska vara? 34:21 Hur mycket ska man... För när man är på sociala med... När man integrerar på det sättet, då kan man välja att prata live med varandra och ringa och allt det där. Det kan man ju inte här. Nej. 34:33 Här kan ju du bli kontaktad av lite vem som helst på något vis. 34:38 Ja, så är det ju. Den risken får man ju ta. Men det är väl framförallt det här hur mycket är personen beredd att läsa. 34:51 Jag kan ju inte förvänta mig att någon står och läser en hel novell där. Utan kort och koncist och... 35:01 Slagkraftigt liksom. Du David, jag måste bara fråga innan vi fortsätter, för jag vill komma in på hur den här planschen ska se ut. Men är det någon som typ bakar eller så i bakgrunden? 35:10 Är det du som pratar? 35:12 Ja, för det låter som att det är någon som typ lagar mat eller så i bakgrunden. 35:17 Ja, det är jag som går runt. 35:19 Ja, det är du som går runt. 35:24 Jag fattar. 35:25 Ja, det är tofflorna. Men du står still nu, Tara. Ja, ja, ja. 35:29 Jag tycker att du ska skippa AI på den här planschen. Jo, herregud. 35:34 Eller hur? 35:35 Nej, det är livet för AI. 35:38 Så liksom layout och sådär, det får du fixa på egen hand, tänker jag. Och så här, det är alltid kul om det är lite humor. Det måste ju vara på en humoristisk nivå. Att hej, typ. Här, nu har ju inte jag några jättestarka idéer här. Men så här, humoristiskt och så ska du fånga ögat. En bild är ju inte fel. 35:59 Nej, det är ju ett måste. 36:01 Det måste du ha, ja. 36:04 Kan jag ta en gammal artistbild eller ser det för glassigt ut? Ska man ta en i regnet? 36:10 Ta en i regnet, ja. Men att du skrattar på bilden kanske är en bra idé. 36:15 Ja, men det är bra. 36:17 Men livsplanen här, David, det är ju egentligen att träffa någon. 36:22 Jag är ju 40 nu, alltså det går snabbt här i livet. Och det är så här att mina gåa som jag ser som nära vänner lite utspritt här och där. De har ju, i regel alla har ju liksom ett familjeliv och häcken full. Och det är inte riktigt så att man är i den... Jag är en liten outsider där liksom. Har jag blivit, jag har bara råkat bli så. Och då står jag inför det här... liksom valet och kvalet att finna mig i att alltså hålla på och söka nya bolare liksom det blir lätt såhär läffe på bänken stilen och jag kan inte hålla på med det känner jag det känns så jävla gubbigt att tänka så också men jag har alltid varit en sån här spontan typ liksom men nu när alla vänner har sina familjeliv så känns det som att Nu har jag provat det där lite grann. 37:14 Det får inte min skruta framåt och då blir det liksom att jag vill hitta någon att dejta för att hitta en livskamrat. Men samtidigt så är det så stort att bestämma det i en plansch för då är det som att 37:33 Man kan ju inte presentera en alldeles för stor livsplan där man måste passa in. 37:38 Jag vill ha en dotter, hon ska heta. 37:43 Men David, du får ju fila på det här med affischen. Jag tycker att det låter som en asrolig idé. Tänk om du själv hade sett en plansch på någon som söker kärleken. Nog hade man hajat till och tyckte att det var ett roligt grepp. 38:00 Ja, och det är ju bara frågan om... Det är lite det här med typsnitt, bilden, telefonnumret längst ner såklart. 38:15 Jag tycker så här, David Ekman i Munkedal. 38:18 Gör den där affischen, mejla gärna över den till karlavagnen snabela Sveriges Radio.se när du är färdig med den. Kan vi bolla lite? 38:28 Så då... Okej, det gillar jag. 38:31 Jag tycker att den här idén låter toppen. En livsplan att träffa någon och ett väldigt kreativt och annorlunda grepp att gå till väga för att nå den livsplanen. Så David Karlavagnen, Snabela, Sveriges Radio.se så hörs vi om hur det går. Ja, toppen. Tack för att du var med. Tack själv. Hej. Hej. 38:56 Hallå Lars-Göran Larsson Ystad. 38:59 Hej, vad har du för livsplan? 39:02 Jo, det var en livsplan som jag hade på 80-talet. Så det är lite grann tillbaka. 39:07 Och då var jag kock uppe i Jämtland och stod och lagade mat. Och då kom det en konferens där och de skulle leta mat. Och så kom statsminister Olof Palme in i köket och ville ha lite mat. Och hoppla! Sitta i en liten hörna och läsa tidningarna och äta en tallrik till lunchen. Och så kunde han sticka ut och åka skidor igen. 39:32 Och det där för sig gick några gånger så här. Man lärde ju känna han lite mer och mer så. Så flyttade jag över från det ena hotellet till ett annat hotell. 39:42 Och så flyttade han över dit och kom in ofta åt hos mig. Och så berättade jag en dag och tänkte, nu ska jag ta mig samman och säga att jag har en dröm, sa jag. Jag skulle vilja ha en egen skola för elever som är skoltrötta. Jag brukar kalla dem för nollor, alltså de som har gått i skolan i 16 år och sen inte kommit för att göra någonting riktigt. Jag skulle ha en sån skola, jag vill ta hand om ungdomarna. 40:08 Och skulle de ha som en internatskola, de skulle då bo på hotellerna och så vara som elever då. Så det går ett år och så titta på hur hotellverksamheten fungerar. Så de kunde vara ibland i köket och ibland i matsalen och ibland i reception och så. Och så efter ett år kunde de säga jag vill hålla på med hotellnäringen, jag vill inte hålla på med hotellnäringen. 40:32 Varför ville du göra det här Lars Göran? 40:34 Jo därför att jag jobbade ju i Jämtland och det var så svårt att få ungdomarna att satsa på turistnäringen och ändå turistnäringen var ju stor i Jämtland. Det var ju året runt jobb och allting, hotellerna var ju stora och allt det här. Men man fick inte tag på ungdomarna i Jämtland och det tänkte jag var lite synd. För det ska ju vara trevligt när man kommer till Jämtland och det står en människa i reception som pratar något annat öskånska eller färmländska. Det är ju roligare om de pratar jämtska för då har man ju kommit till Jämtland åtminstone. 41:07 Det blir mer autentiskt. 41:09 Ja, det blir ju bättre så. 41:11 Det var min dröm om att få tag på ungdomarna. Få dem att komma igång med turistverksamheten. För föräldrarna hade ju ofta lite skog och jord och skog som de kallade sig för. Och då byggde de ju om kostallerna och hade turister där inne. Och då hyrde de ju ut för turister. Så de var ju positiva till turister. Så det var min dröm att få tag på ungdomarna. Och den hade jag i fem år. Jaha. Åtta elever varje år hade jag. 41:41 Nämen, alltså du drog igång det här. 41:43 Ja, ja, visst. Olof Palme skrev ett brev till mig och så sa han, det där är helt i min linje, sa han. Det är helt i min linje, vi måste ta hand om ungdomen, sa han. Vi måste ta hand om ungdomen, ja, det är självklart så. Det är ju till oss de ska komma. Vi får arbetslivet, de kan inte allt i skolan. De lär sig leda sig och skriva i skolan. Men de måste ju komma ut och få se hur vi jobbar utanför skolhuset där. 42:07 Visst, hur gick det för dem då? 42:09 Jag visade då, jag fick ju ett brev till Olof Palme så jag visade det för rektorn i skolan där och så sa han det helt i min linje men så blev det så att jag hämtade åtta elever varje år. 42:23 Men var hämtade du, alltså hur hittade du dem? 42:25 Jo, jag hittade dem genom skolan och de fick söka till ett introduktionskurs för kockyrket, kallar jag för hotellverksamheten. Så fick jag mina åtta elever och det var Jämtlands ungdomar som kom. 42:39 Hur gick det för dem då? Gillade de branschen? 42:41 Ja, allihopa fick jobb efter ett år. De var ett år hos mig. De fick då vara en månad hos mig på mitt hotell och då fick jag lära dem att gå och stå och hälsa som folk. Komma i tid och gå i tid. Det är det viktigaste här i livet. Komma i tid och gå i tid och hälsa som folk. Då får du vilket jobb som helst här i livet. 43:03 Det här brukar jag också säga, hej, tack, förlåt, hej då. Det är liksom de fyra orden man måste kunna och göra ordentligt. 43:11 Ja, man måste hälsa som folk och komma i tid och gå i tid. 43:15 Exakt. 43:16 Och sen fick de se de här hotellerna som de var på. 43:19 Fyra hotell, fem hotell var de på, sex veckor på varje ställe. Under den sexveksbursperioden var de två och två på varje ställe och varje onsdag fick de åka skolskjutsen ner till skolan och så fick de underhålla lärarna, det kallas för matematik och och engelska och sånt. Och sen var de ute på hotellerna och var tillsammans med inne på hotellerna då. Och fick då vara ibland i köket, ibland i reception, ibland i matsalen och kunde vara hos vaktmästaren en dag. 43:51 Och så fick de se hur det fungerar inne på hotellet. Och sen så då efter ett år när de hade varit på fyra, fem ställen så när sommaren kom då så var de färdiga hos mig. Eller våren då. Och då sökte de jobb och då ringde de och sa, då sökte de här hotellerna folk. Då ringde de och sa, ja det här är jag som var då och då och hette det och det. Och nu söker jag jobb. Och då sa vi, ja men vi kommer ihåg det. Ja men det var ju du som hette Stenia just det. Ja men du kom i tid och du gick i tid och du hälsade som folk. 44:22 Du har jobb i sommaren. 44:23 Helt perfekt ju Lars Göran, men förutom att du bidrog med arbetskraft, vad gav det dig att genomföra den här livsplanen? 44:34 Ja, jag gjorde det vid sidan om. Jag hade ju krogen som vanligt. Så det där var en grej som jag körde vid sidan om. 44:43 Men vad gav det dig då? Du tyckte det var kul att hänga med ungdomar? 44:47 Ja, vi måste ju ta hand om ungdomarna. 44:50 Jag själv då, jag började ju som kock. Jag började skala potatis. Och sen en dag så lyfte de upp mig i köket och sen kom jag på Hasselbacken och sånt. Så då kom jag och blev ju kok. Och så blev jag ganska känd kok också. Och har varit runt halva vid jordklotet och lagat mat. Men det här med ungdomarna, det var då jag tyckte det var så synd om ungdomarna som gick där och inte visste varför de sa det. De måste ju komma ut från skolan och se vad vi gör här ute i samhället. 45:19 Och vilken dubbelvinst Lars Göran Larsson i Ystad att du då bidrog till de här ungdomarnas framtid och att de här hotellverksamheterna också fick arbetskraft. 45:32 Fantastiskt! 5-8-40 elever slussar ut och ingen söp ihjäl sig och ingen knarkar ihjäl sig utan de är gifta och har barn och betalar skatt hela livet utav. 45:45 Otroligt. 45:46 Lars Göran, tack för att du var med och berättade om den här livsplanen som du genomförde. 45:50 Som jag genombörjade. 45:51 Ja, ha det så bra nu. 45:52 Tack, hej. 45:54 Hej, hej. 45:59 Hallå Anna-Greta Berg. 46:02 Hej på dig. Du finns i Saltsjöbaden i Nacka och ikväll, Anna-Greta, så pratar vi livsplaner. 46:10 Ja, det gör vi. 46:11 Vad har du för plan då? 46:13 Ja, de blev lite vilda här. Jag har kamrater som inte tycker så särskilt mycket om det. Men jag tänker flytta till Göteborg. Du ska flytta till Göteborg? Hur kommer det sig då? 46:26 Jag är därifrån. 46:27 Ja, det hör man ju nästan. 46:29 Ja, lite. Men jag tänker flytta ut till öarna utanför Göteborg. Till Hönö eller Öckrö. Jaha, är det därifrån du kommer? 46:43 Jag är född i Göteborg men vi har alltid bott där på somlarna. 46:48 Jag fattar. 46:49 Hur länge har du bott i Stockholmsområdet? 46:52 55 år. 46:58 Jättelänge. 46:59 Jättelänge, ja. 47:01 Jättelänge. Barn och barnbarn har jag och de tycker det ska bli kul för dem. Då har de gratis boställa att bo på. När de kommer ner och då tänker jag kanske ta deras bostäder och bo här i Stockholm. Jättesmart, då kan ni göra ett byte. 47:23 Det var smart. Ja verkligen. 47:25 Det vet inte de än men det får de väl bli varsåg. 47:30 Utmärkt plan. Men du Anna-Greta, varför har du bestämt dig för att nu blir det ner till Göteborgsområdet vi flyttar? 47:40 Ja, alltså jag skulle ju ha gjort det för länge sedan. Ja, för länge sedan. Men det blev nu, för nu var jag tröttnad på golfen. Och då längtar jag ner och vill gå i berg igen. 48:00 Men det är ju livsfarligt. 48:02 Ja, man får ju vara försiktig där alltså. 48:05 Ja, man får ha stavar. 48:07 Det måste man ha. Ja, det måste man ha. Så att gå där på klipporna, är det någonting mer du längtar efter? 48:14 Baden. Och jag längtar egentligen efter allting. 48:23 Och gå och promenera där. Gamla trakter. 48:31 Ja, jag längtar efter det. 48:35 Känner du några där nere? 48:38 Nej jag har gamla klasskamrater. 48:43 Och jag känner några på Hönö. Mm. 48:47 Men de kanske inte är så pika, men det kanske de är. 48:53 Ja, eller så träffar du någon helt ny person eller personer som du kan lägga med. 48:58 Ja, jag tänkte jag skulle gå med SPF för det jag är här. Sveriges pensionärsförening. Det låter ju smart. Ja, det låter smart. Och så kan jag gå med lite annat och så... 49:12 Och så, ja. 49:15 Men vadå, är det här lite, du säger att det är lite galet? 49:19 Ja, det är väl lite tokigt. 49:23 Jag är väl för gammal egentligen för att göra det här. 49:27 Nej, varför det? 49:29 Men nu kommer de att fotografera lägenheten imorgon. 49:33 Det är så näring på det här alltså. 49:35 Ja, ja då. Jag vilar inte på hanen. 49:44 Nej. Jag tycker det låter superspännande. Det är väl en otroligt bra idé när du nu längtar så mycket efter de där salta baden och promenaden vid klipporna. 49:54 Ja, jag längtar verkligen. Och jag längtar efter Göteborg också. Ja, själva stan. Ja, jag har goda vänner där inne. Och Slottskogen och musiken och Och nu är det bara somnar när jag tänker på. Jag tänker ju inte på vädret. 50:15 Jag får köpa mig en bra regnkappa. 50:17 Ja, det får du verkligen göra. 50:20 Bra regnkappa och kanske ett sånt ullunderställ. Det kan ju vara rysligt kallt i vinden också. 50:27 Det kan vara det också. Och det har jag väl. Något hellre halsen underställd någonstans. 50:37 Men det ska bli... Om det nu går igenom... 50:43 Det är ju det här med pengar också. 50:47 Man ska ju tillräckligt för lägenheten och köpa nytta nere. 50:51 Ja. 50:54 Men jag tycker det låter som en utmärkt plan. 50:58 Du tycker det? Ja, det tycker jag. Vadå, det är aldrig för sent att flytta. Du känner folk i Göteborg, du vet exakt vad det är vi längtar efter. Anna Greta Berg, än så länge då i Saltsjöbaden, Nacka. Stort lycka till med den här livsplanen. 51:15 Nej, men jag tackar, jag tackar. 51:17 Så spännande. Och tack för att du var med i kvällens Karlavagnen. Ja, tack ska du ha själv. Lycka till nu. 51:25 Ja. Hej då på dig. Hej hej. 51:28 Hej då. Puss. Puss, puss. Och vi drar vidare till Naxta Sundsvall. Hallå Åke Grubb. Ja, hallå Jan. Hur står det till? 51:38 Jo, jag hänger med. Du hänger med och du har en livsplan. Ja. Hur ser den ut då? 51:47 Jag hör ju väl dåligt. 51:50 Jajaja, du har en plan? 51:52 Ja, det är att jag har donerat min kropp till läkarutbildningen i Umeå universitetet. 52:01 Okej, hur kom du fram till det? 52:05 För det första, jag har haft så mycket hjälp av läkarna tidigare. Och sen såg jag en artikel i en tidning att man kunde göra det. 52:18 Så jag vände mig till universitetet, ringde och fick ansökningsblanketter om det. 52:27 Och fyllde i den. 52:33 De kom tillbaka och de tackade så mycket. 52:38 Den dagen jag somnade in så ringer jag, eller jag ringer inte med min anhöriga. 52:45 De får ju ringa och så kommer de att ta hand om kroppen. 52:52 Jag tror att det kanske är många som känner ett visst obehag för det här Åke. 52:59 Nej, jag är ju borta. 53:08 Kan jag hjälpa de andra att det blir bättre? 53:14 Tänk om din kropp används och så kan man komma fram till någonting jätteviktigt inom läkarforskningen. 53:22 Ja, man vet ju aldrig riktigt. 53:27 De får ju träna och prova sig. Hur man hanterar grejer när man jobbar. 53:37 Utbildningen. Ja. 53:39 Men vet du någonting om Åke, hur länge de behåller din kropp då och använder i utbildningen? 53:47 Upp till två år kan de använda den. Två år? 53:52 Ja, man har en gräns på två år. 53:59 Och sen krimeras den och skickas till kyrkogården som jag har bestämt. 54:08 Och en ceremoni då i samband med din bortgång, det kan man ju ha oavsett. 54:14 Ja, det överlåter jag till mina döttrar som är kvar. 54:24 Vad säger de om den här idén då Åke? 54:27 De tyckte det var väldigt bra. 54:30 De tyckte det? 54:31 Ja, det. 54:34 Jo, men jag vet hur mycket jag har gått hos läkare. 54:40 Olika. 54:42 Och de hjälper mig att skriva mediciner. 54:48 Jag har till exempel fått en hjärtstartare inopererad för den stannade en gång. 54:54 Stort ingrepp ju. 54:58 Den går igång då. 55:03 Men Åke, bara nyfiken fråga. Får du några pengar för det här? 55:09 Nej. 55:11 Det är helt frivilligt. Jag skänker bort den. 55:16 Jag frågade nog för att jag vet att det finns i Astrid Lindgrens maddicken. 55:24 Så är det ju då fru Nilsson som säljer sin kropp till vetenskapen. Men hon vill ju egentligen inte det, men hon gör det för att få loss pengar. 55:34 Jaha. Och sen så vill hon ha en hederlig begravning och så hjälper man dig. Ja, det blir det där präktiga va? Men det här är ju otroligt. Du vill bara ge tillbaka till läkarkåren och till läkarutbildningen. 55:47 Ja, det började redan på 80-talet. 55:52 Första läkaren hade jag i 20 år då. 55:56 Okej, du har verkligen varit mycket hos läkare. 56:00 Ja, man blev ju en kompis och pratade med mig. Två gånger om år fick jag besöka honom. 56:13 Det här var en fin, kan man kalla det för livsplan? Det kan man väl. 56:17 Ja, efter livets slutet. 56:25 Ja, precis. En dödsplan kanske, fast på ett bra sätt. 56:30 Ja, man får kalla det vad man vill. Så är det. 56:34 Jag tänkte att jag skulle ringa och tala om det här. 56:37 Åke Grubb i Nacksta Sundsvall, det gjorde du helt rätt i. Tack för att du var med i Karlavagnen. 56:42 Ja, men tack själv. Trevligt program här också. 56:45 Trevligt att ha dig med. 56:48 Hej! Hej hej!